Igår började Henning Mankells ”Kinesen” att säljas i butikerna. Har du ännu inte läst boken kan du provläsa eller provlyssna här.
Jag har här sammanställt tidningarnas bokrecensioner
Så här skriver SvD om Kinesen:
Den nya boken är Henning Mankells bästa deckare på 15 år. Där finns en språklig omsorg som jag inte sett hos honom på länge. Borta är det klichéartade bildspråket; istället får vi mer varsamt utmejslade bilder som både förtydligar och vrider om så att vi ser på delvis nya sätt. Låt vara att Mankell slarvar en del en bit in i boken, som när han låter ”solen lyfta sig” och när Birgitta Roslins mors fosterföräldrar plötsligt blir hennes ”styvföräldrar”.
Göteborgsposten ger en sämre recension
Banal sentimentalitet maskerad med pretentioner. Ett språk som stundtals påminner om barnböcker. Jag kommer aldrig att förstå den samtida bokmarknadens styrande ekvation, som säger att ju sämre prosa man skriver, desto fler böcker säljer man. Och för övrigt, vad bryr sig Mankell om det: med 30 miljoner sålda exemplar över hela världen kan man koppla av. [...] Att boken är ovanligt träaktig beror mest på att Mankell gör mordgåtan till en förevändning för att lägga ut sin politiska filosofi. En filosofi med närmast myrdalskt maoistiska drag.
Kristianstabladets recension är lite mer neutral
Egentligen känns det som Mankell är mer intresserad av politiken och spelet där än vad han är av kriminalromanen; även om han skickligt målar upp ett scenario av ett fruktansvärt brott, och genom boken långsamt jobbar sig fram till gåtans lösning, så känns ändå hela tiden själva deckarhistorien som en bisak i sammanhanget.
Grym och spännande säger Norrköpings Tidningar om Kinesen
DN skriver bland annat
Mankell har en strålande förmåga att beskriva de murriga poliserna, det praktiska och ofta långtråkiga arbetet med en brottsutredning. Han använder ett lidelsefritt registrerande tonfall som många deckare innehåller; han beskriver händelser noggrant och känslor i bisatser. Resultatet blir en trygghet för läsaren: ingenting kommer för nära. Ibland är det kallt eller gör ont eller är plågsamt, men det är bara ord. Känslorna långt borta. Enklare så.
Aftonbladet och Politiken har också skrivit om boken.
Andra bloggar om: ISBN: 9173431702, kinesen, henning mankell, mankell, leopard, förlag, massaker, mord, polisen, deckare, resor, böcker, litteratur, nyheter, dn.se, dn, dagens nyheter, svd
En kommentar
I read almost all of Mankell’s books and I generally enjoyed them. This book was a disappointment. First of all, the development of the story is too slow. It moves from Hudiksvall in Northern Sweden, where a terrible mass murder has taken place to 19th century China and the United States and then to China, Africa and Sweden again. The connections between the world political developments and the murder in Hudiksvall are rather artificial constructions that seem to have one purpose: convince the reader of the political views of the author. The ‘bad guys’ in this story are the new capitalist Chinese, the ‘good guys’ are old Maoists and the poor population of Africa. So, the terrible murder in Hudiksvall is linked to world capitalism in its new, Chinese form. The main character, the Swedish judge who starts her own crime investigation, embodies the inner conflicts of progressive Swedes: she was a Maoist as a student and is a moderate social democrat now. The story, though highly artificial, is exciting at times, but Mankell’s description of the context does not convince. Not only does he make many mistakes when he writes about China – such as using Chinese names that are grammatically impossible -, he also gives such a stereotypical image of Chinese society that his story loses credibility. Through his main characters he projects a positive image of Maoism that is really unacceptable in the light of what we know. Moreover, the attention he gives to ideological debate goes at the expense of the speed of the story, which is really so simple that a book of 150 pages would have sufficed. Please, mr. Mankell, write your next book about a murder in a little Swedish town again, an environment in which you feel more at home.